† deˈbranch,v.Obs.rare. [ad. F. desbranchir (Palsgr. & Cotgr.), or desbranche-r (15–16th c. Godef.), f.dé-, des- (de- I. 6) + branche branch.] trans. To deprive of branches, to lop. Hence deˈbranchingvbl.n. 1601Holland Pliny I. 538 After such pruning and debranching.